♥
Såg att Sofia skrivit i sin blogg om mig/oss. Detta skrev hon:
Jag har kallat två stycken för mina bästa vänner under nästan hela mitt liv. En utav dom två slutade jag kalla min bästa vän för inte så länge sedan. Då återstår det endast en, och det är ingen annan än du Linnea Kokko! Vi har suttit ihop enda sedan första skoldagen för sju år sedan. Redan den dagen betedde vi som bästa vänner. Från den dagen har vi gjort nästan allt tillsammans. Och när jag skriver allt så menar jag det bokstavligen. Jag minns att tjejerna alltid kallade oss för de två stropparna som sitter ihop, tvillingarna, blodsystrarna osv, haha! Allt vi har gått igenom tillsammas, allt vi har upplevt tillsammans, och allt vi har gjort tillsammans är obeskrivligt! Det var du och jag mot världen. Jag prioriterade dig i första hand. Och du mig i första hand! Alla gånger jag åkte till Indien då du gjorde något gulligt som jag fick så fort jag var tillbaka! Som den lila boken, boken du skrev något litet i varje dag.
Saken är den att det finns tuseltals grejer och minnen jag kan nämna som visar hur mycket du betyder för mig. Men som du och mina andra kära vänner vet så lider jag ju av minnesförlust! Så jag kommer inte på någonting just nu, vilket är riktigt jobbigt nu när jag försöker vara djup haha! Men allt har varit underbart, allt vi gjort. Självklart så har vi även haft våra dåliga dagar med! Våra tjaffs och sådant. Men vi har alltid hittat tillbaks till varandra efter bara en stund, i värsta fall någon dag!
Men år 2010 bråkade vi som aldrig förr, tjaffsade för onödiga grejer osv. Vi har till och med inte pratat med varandra under flera veckor. Förra året var året då vi blev irriterade på varandra, sura på varandra, arga på varandra jätte jätte många gånger! Om man tänker efter så hade vi inte någon speciell orsak att bråka för. Men det är så en vänskap fungerar! Man kan inte alltid vara sams och ha kul. För att en vänskap ska fungera så bra som möjligt så måste man ha sina tjaffs, gräl osv annars är det helt kört.
Det jag vill komma fram till är att det spelar ingen roll om vi är vänner eller inte. Du kommer alltid att vara min bästa vän Linnea. I love you linni. Hahaha minns du, tulli och bulli?
Jag tycker att alla människor borde uppskatta sin familj och sina vänner mer. Man vet aldrig vad som kan hända! Man ska inte ta livet förgivet, verkligen inte! Vem vet. Jag kanske går bort imorgon! Det är inget fel att uppskatta människor som betyder mycket för en. Lätta på hjärtat och visa din tacksamhet istället! All kärlek till mina nära och kära. Och som rubriken lyder, det finns en stor skillnad mellan kompisar och vänner.
Haha skit söt! Love you too sessi! ♥♥
Tycker att det sista är riktigt sant.. Alla borde uppskatta det man har, även om man tjaffsar & sånt ibland så man inte slänger bort tex en vän & sånt för det. För man vet aldrig vad som kan hända. Tänk ifall den personen skulle dött? Då ångrar man sig, skulle jag gjort iallafall. Aja..
Jag har kallat två stycken för mina bästa vänner under nästan hela mitt liv. En utav dom två slutade jag kalla min bästa vän för inte så länge sedan. Då återstår det endast en, och det är ingen annan än du Linnea Kokko! Vi har suttit ihop enda sedan första skoldagen för sju år sedan. Redan den dagen betedde vi som bästa vänner. Från den dagen har vi gjort nästan allt tillsammans. Och när jag skriver allt så menar jag det bokstavligen. Jag minns att tjejerna alltid kallade oss för de två stropparna som sitter ihop, tvillingarna, blodsystrarna osv, haha! Allt vi har gått igenom tillsammas, allt vi har upplevt tillsammans, och allt vi har gjort tillsammans är obeskrivligt! Det var du och jag mot världen. Jag prioriterade dig i första hand. Och du mig i första hand! Alla gånger jag åkte till Indien då du gjorde något gulligt som jag fick så fort jag var tillbaka! Som den lila boken, boken du skrev något litet i varje dag.
Saken är den att det finns tuseltals grejer och minnen jag kan nämna som visar hur mycket du betyder för mig. Men som du och mina andra kära vänner vet så lider jag ju av minnesförlust! Så jag kommer inte på någonting just nu, vilket är riktigt jobbigt nu när jag försöker vara djup haha! Men allt har varit underbart, allt vi gjort. Självklart så har vi även haft våra dåliga dagar med! Våra tjaffs och sådant. Men vi har alltid hittat tillbaks till varandra efter bara en stund, i värsta fall någon dag!
Men år 2010 bråkade vi som aldrig förr, tjaffsade för onödiga grejer osv. Vi har till och med inte pratat med varandra under flera veckor. Förra året var året då vi blev irriterade på varandra, sura på varandra, arga på varandra jätte jätte många gånger! Om man tänker efter så hade vi inte någon speciell orsak att bråka för. Men det är så en vänskap fungerar! Man kan inte alltid vara sams och ha kul. För att en vänskap ska fungera så bra som möjligt så måste man ha sina tjaffs, gräl osv annars är det helt kört.
Det jag vill komma fram till är att det spelar ingen roll om vi är vänner eller inte. Du kommer alltid att vara min bästa vän Linnea. I love you linni. Hahaha minns du, tulli och bulli?
Jag tycker att alla människor borde uppskatta sin familj och sina vänner mer. Man vet aldrig vad som kan hända! Man ska inte ta livet förgivet, verkligen inte! Vem vet. Jag kanske går bort imorgon! Det är inget fel att uppskatta människor som betyder mycket för en. Lätta på hjärtat och visa din tacksamhet istället! All kärlek till mina nära och kära. Och som rubriken lyder, det finns en stor skillnad mellan kompisar och vänner.
Haha skit söt! Love you too sessi! ♥♥
Tycker att det sista är riktigt sant.. Alla borde uppskatta det man har, även om man tjaffsar & sånt ibland så man inte slänger bort tex en vän & sånt för det. För man vet aldrig vad som kan hända. Tänk ifall den personen skulle dött? Då ångrar man sig, skulle jag gjort iallafall. Aja..
Kommentarer
Trackback
